Nu har jag funderat i nästan en vecka över vad som utspelade sig i slutet av förra veckan i vårt kära parti. Rent spontant slogs jag av tanken att de blivit nostalgiska och börjat köra med SSU:s stil med stora uppslag i tidningarna, mediedrev, läckor från egna kansliet samt förvånade berörda parter.
Mona får självklart välja sina medarbetare, men att göra sig av med Pär Nuder var enligt min mening inte nödvändigt då han rent ut sagt varit g r y m som partiets ekonomiska talesman under vårt dryga år i opposition. De som sett honom i riksdagen mot Anders Borg kan inte säga emot.
Ska alla som en gång haft med Göran Persson att göra få gå? Vad är det farliga med Persson? Alla som hade ett samarbete med honom under hans tio år är farliga och kommer motarbeta Mona? Nej, det tror jag inte. Jag tror och hoppas verkligen att de som finns i vårt parti är professionella nog och känner så pass för politiken att de inte motarbetar och tar fram vassa armbågar mot egna partikamrater.
Det anser jag vara politikens smutsigaste del – behandlingen av partikamrater. Det finns i alla partier. Ja det finns överallt, i klassen, på arbetet, i idrottsförening… Men jag har aldrig sett den på ett sådant hänsynslöst sätt som i politiken. Och jag tycker att det enda ordet man kan sätta på det är d u b b e l m o r a l. Vi pratar om allas lika värde, rättvisa och solidaritet. Vi pratar om att alla ska med. Vi pratar om att alla ska få göra sin röst hörd. Men det gäller alla andra utom oss själva tydligen. För inom partiet är det helt okej att läcka om vem som hänger löst, att sätta käpparna i hjulet mot sina egna för att själv nå ”toppen”.
Jag har sett det själv, främst under 2007 på nära håll. Hur man är beredd att i princip gå över lik för att sänka andra och själv slå sig fram. Och visst det funkar, det har vi sett exempel på för inte allt för länge sedan. Jag vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta när dessa personer står och pratar om det jag tidigare nämnt, allas lika värde, rättvisa och solidaritet.
Åter till veckan som gått. Tydligen så ska Marita Ulvskog och Britt Bohlin Olsson vara nästa personer ut. När jag igår pratade med Britt och frågade om det kändes jobbigt eller om det mesta lagt sig under veckan så ger hon ett svar där hon driver med sig själv med skratt i rösten ”Stina, har man som jag flugit såväl JAS 39 Gripen och Viggen så är man van vid att sitta i katapultstol”.
Visst får Mona egentligen göra sig av med folk hejvilt om hon nu vill det. Huvudsaken är bara att de personer hon gör sig av med ska få veta det personligen av henne, och inte via media. Annars tycker jag ironiskt nog att vi tillämpar las inom partiet – sist in blir först ut och då kanske hon till och med vill veta det via aftonbladet.se?
Stina Karlsson 
