Vi hade känsla för feeling

Sommaren mellan sexan och sjuan var bodde jag, Stina och Carro i tält eller i någon av våra sommarstugor i princip jämt. Skivan som spelades om och om igen dygnet runt var MGP-junior. Melodi grand prix för norden, idag kallat lilla melodifestivalen.

Joel Andersson som numera heter Humlén var favoriten och vi hade storslagna planer på hur vi skulle kunna få kontakt med honom.

Skulle vi åka hem till honom? Ringa? Skriva brev?

Vi kom på planen att börja jobba för lokaltidningen och på så sätt kunna åka till honom för att göra en intervju så vi skulle kunna få reda på “allt” om honom. “Allt” innebar i princip att vi ville veta om han var singel eller inte och få en autograf.

Jag ringde upp lokaltidningen och jobb det fick vi direkt. Kontakt med Joel fick vi också och vi bokade in en dag i Lysekil med honom.

Inte en blund fick vi natten innan, och vi hade förberett allt in i minsta detalj, kanske inte så mycket inför själva intervjun men kläderna var väldigt väl förberedda. Intervjun gick hur bra som helst och vi svävade på moln resten utav den sommaren. Publicerade på helsida i tidningen med oss poserandes med idolen.

Den dagen som tidningen skulle komma hade vi satt kockan på 05.00 och stod vid brevlådan och väntade.

Igår läste jag i Metro om deras musiktävling Metro Music Challenge, och vinnaren hette Joel. Gissa om vi hade känsla för feeling när det gällde att se en talang dendär sommaren för sex år sedan.